Texten blir bokigare

Lördag morgon och telefonmöte med formgivare Göran. Han har konverterat min word-text till en snygg layout. Genast känns det som att det är en riktig bok jag har framför mig. Han har också hittat ett tjugotal korrigeringar. Oops! Byter visst namn på en av karaktärerna vid tre tillfällen. Han hette länge Per, men nu ska han heta Kristoffer. Inte överallt tydligen. Det hade inte varit kul om läsaren hade tvingats klura ut att Kristoffer ibland heter Per. Stor förvirring. Tack Göran för att du såg!

Fast du kan ju skriva

Fick tillbaka mitt manus från textredigeraren och öppnade nervöst filen. Försökte intala mig att se det som en nyttig lektion i svenska. Var ska man sätta kommatecken och hur hanterar man egentligen semikolon.

Jag bläddrade snabbt igenom några sidor och min bävan ersattes av förvåning. Var det inte mer kommentarer än så här? Mejlade snabbt tillbaka en fråga till textredigeraren. Varför är det så långt mellan rättningarna?

Svaret kom med vändande post; för du kan ju skriva!

 

Är jag färdig?

Nu har jag hittat en textredigerare och en som ska göra layout på både bokomslag och insida till Bortom kontroll. Nu drabbas jag av osäkerhet. Precis när det är dags att trycka på sändknappen och starta processen mot att ha en tryckt bok i min hand. Är den färdig? Borde jag arbeta om den en gång till? Kommer alla att le lite försonande och lägga den åt sidan? Ångest!

Snart förlagschef

På sommaren lyfter själen. Drömmar som tryckts bort under vinterns slit för brödfödan kommer tillbaka, starkare än någonsin. Tredje boken, Bortom Kontroll, är färdigskriven. Jag sätter sista punkten med en känsla av trygghet kring mitt skrivande. För första gången på fem år känner jag att jag verkligen kan skriva.

Förbi är den tid då jag sökte förlagens bekräftelse genom att hoppfullt skicka manus. Nu tror jag så mycket på min bok att jag tänker bli min egen förlagschef. Och … jag har gett mig själv en muntlig bekräftelse att boken kommer att ges ut.

Härligt!

21 – Hur kan jag ligga på minus?

Återstående tid: 21 veckor

Antal goda tecken: Måste utredas

Antal dåliga tecken: Måste utredas

Summa: under omvärdering

Något är skevt med mitt sätt att räkna. Rent matematiskt ligger jag på minus ett, samtidigt som jag rent subjektivt känner att jag kommit ett stort steg på väg under detta år. Dags att omvärdera.

Mitt sätt att skriva har utvecklats enormt under året på skrivarlinjen. Jag tynger inte längre mina texter med adverb och adjektiv staplade på varandra. Myntet gestaltning har äntligen trillat ner. Humorn som jag trodde skulle fylla mina texter, men som uteblev i fyra år, har äntligen kommit tillbaka. Jag ger mig själv ett poäng för min egen utveckling.

Min känslighet för hur texter är skrivna har också ökat. Tack vare att vi, varje månad, närläser och djupanalyserar åtta texter har jag fått en dramatiskt mycket starkare upplevelse av hur en text är skriven. Jag har börjat njuta av god litteratur och bli irriterad när mina favoritförfattare visar sig ha sina svagheter. Det måste vara värt ett poäng.

Jag straffade mig själv med ett saftigt minus när jag fick mitt andra lektörsutlåtande där HoI förlags lektör förklarade att hon inte kunde ge ut boken i nuläget eftersom karaktärerna pratade alldeles för lika. Hon förklarade att jag hade gett vissa karaktärer en egen röst, så jag behärskade hantverket, men att jag inte drivit igenom det konsekvent för alla karaktärer.

Det må vara värt ett minus, men i så fall måste hennes kommentar från första utlåtandet: ”Det är ingen tvekan om att du kan skriva” vara värt ett poäng.

Slutligen sade min lärare på skrivarlinjen ”Du skriver så fantastiskt bra!” Sådana kommentarer kommer inte så ofta. Jag vältrar mig i den och ger mig ett poäng till.

I så fall blir poängställningen så här:

Positiva tecken:

1 p Kom in på skrivar linjen

1 p Min utveckling under året

1 p Min förhöjda känslighet

1 p Lektören: ”Det är ingen tvekan om att du kan skriva”

1 p  Skrivarläraren: ”Du skriver så fantastiskt bra!”

Summa positiva: 5 p

Negativa tecken:

-1 p Mitt första refusbrev

-1 p HoIs andra utlåtande

Summa negativa tecken: -2

Total summa: + 3 Härligt! Det är så det känns!

 

 

22 – Internetkontakt igen

Återstående tid: 22 veckor

Antal goda tecken: 1

Antal dåliga tecken: 2

Summa: -1

En dag gick det inte att förtränga sanningen längre. Min trogna gamla Mac hade slutligen gett upp. Med bara en månad kvar till min fyrtiotreårsdag lade jag in en önskan om en ny och fick den uppfylld. Att flytta alla dokument och bilder var inte så smidigt som Icloud utlovade, men nu är jag en god bit på väg. Äntligen kan jag ge mig ut på internet igen! Jag ligger fem veckor efter på min blogg, men det finns gott om tid att ta igen det.

23 – Fördjupa karaktärer

Att ge karaktär åt figurerna genom vad de säger

Att ge karaktär åt figurerna genom vad de säger

Återstående tid: 23 veckor

Antal goda tecken: 1

Antal dåliga tecken: 2

Summa: -1

Min lektör tycker att alla mina karaktärer pratar likadant och därmed kan deras karaktär inte gestaltas genom hur de pratar. Hon har rätt förstås.

Jag kan ge min elvaåring, Linnea och mina gamla tanter, Signe och Edith, unika röster genom att de tillhör en annan generation. Problemet är tegänget. Alla är trettiofem år gamla, välutbildade och har växt upp ihop. Hur ska jag skilja dem åt genom hur de pratar?

Här måste jag ta hjälp av min idol, Elisabeth George. I hennes bok Write away bifogar hon i appendix något som hon kallar Character Back story. Det är ett sätt att hitta djupet i karaktären genom att fylla i en förberedd mall. Jag har översatt och byggt ut den här.

Nu har jag en vecka på mig att förbättra dialogen innan slutinlämningen på skrivarlinjen. Kommer jag att kunna mejsla ut karaktärerna bättre?