Karolina Orrhedes författarblogg

Återstående tid: 42 veckor

Antal goda tecken: 1

Antal dåliga tecken: 1

Summa: 0

Det finns en karaktär i mina böcker som är baserad på en riktig människa. Signe, min farmor. Det är nästan tjugo år sedan hon dog, men minnet av henne lever kvar. Kristallklart. Hon jobbade hela sitt liv i kaffeaffären Kärnkaffe på söder i Helsingborg trots att hon drömde om att jobba i juvelerarbutik och hjälpa nyförlovade att välja ringar. Det var hennes mor som ordnade jobbet när hon var tonåring och sedan blev hon kvar där till pensionen.

Jag hoppas att jag kan bli en lika busig, kärleksfull och fängslande historieberättare när jag blir farmor.

Hur som helst. Det är två veckor kvar till jul och jag funderar på julklappar till släkten. Vår regel är att vi får bara ge saker som vi redan har hemma. En bok som är läst, en sjal som inte blir använd eller något barnen har snickrat ihop i slöjden.

Min far gillade hur Signe var beskriven i Bortom Ondska så jag fick plötsligt inspiration till att låta Signe få en större roll i bok tre och ge texten till min far i julklapp. En sen kväll satte jag mig ner och det började flöda ut text mellan fingrarna. Det visade sig vara själva inledningen till boken. Ser man på. Jag tror att den håller som inledning rent spänningsmässigt men för första gången kunde jag inte klara ut tempusväxlingarna när jag förflyttar handlingen mellan nutid och Signes barndom. Jag snurrade in mig mellan imperfekt och pluskvamperfekt. Hjälp mig gärna! Läs och kommentera den på Veckans Text.