Karolina Orrhedes författarblogg

Återstående tid: 34 veckor

Antal goda tecken: 1

Antal dåliga tecken: 1

Summa: 0

Visst är det konstigt det här med koncentration. Hemma väntar jag hellre tills jag vet att alla sover innan jag börjar skriva för det gör så ont att bli avbruten. Men sitter jag på ett tåg, eller som idag på ett café utanför en pool så kan tvååringar tulta runt, tonåring kan hänga, och vuxna kan föra djuplodande konversationer utan att det stör mig det minsta.

Men om det är min tvååring som tultar runt, min nästan tonåring som hänger eller min man som vill föra djuplodande konversationer då bryts koncentrationen innan de ens själva insett att de vill tulta eller hänga eller konversera. Någon sorts förmåga att se in i framtiden rycker upp mig från min text.

Förklara det om ni kan!