Antal goda tecken: 1
Antal dåliga tecken: 1
Summa: 0
Tänk att jag skrivit två manus på vardera 500 boksidor utan att själv lägga märke till att mitt perspektiv glider iväg ibland. Det har snarare varit bekvämt. Jag har mestadels varit inne i mina hjältars huvuden och speglat deras tankar och känslor, men när jag har behövt dyka in i någon annans huvud så har jag helt enkelt gjort det. Lätt som en plätt.
Nu har det gått upp en talgdank. Ett kapitel, ett perspektiv. Hmm. Mycket att skriva om. Vissa lärdomar är mer smärtsamma än andra.
Nu när jag är halvvägs igenom att skriva om så läser jag den nya texten. Den blir stabilare, proffsigare. Dessutom har jag fått en massa idéer på bättre gestaltning tack vare att jag tvingas hålla mig i ett huvud i taget.
Det blir nog bra ska ni se.
Senaste kommentarer